i am a lone wolf
a beauty and a beast
both hunter and hunted
soft tongue and sharp teeth
i toned from my travels yet raw from this road
as I drink from storm puddles
and the stories I'm told
help me figure this out
help me figure you in
you're a shadow to me
that I echo when I sing
help me figure this out
help me figure you into this simple little melody
i have seen angels
they were sleeping in gutters
they were standing in bank lines
they were jumping from towers
they were calling like seagulls
but nobody heard
such a beautiful message
from such a common bird
we want freedom for ourselves
but we can't give it to each other
we want peace beween nations
yet we battle with our lovers
we're blinded by billboards
and trying to get ahead
choking on ambition
and the words left unsaid
all the words left unsaid form a simple little melody
i am a lone wolf
a beauty and a beast
both hunter and hunted
soft tongue and sharp teeth
i toned from my travels yet raw from this road
as I drink from storm puddles
and the stories I'm told

help me figure this out
help me figure you in
you're a shadow to me
that I echo when I sing
help me figure this out
help me figure you in

efter det som hände i lördags blev du helt plötsligt väldigt intressant men jag vet att du är jättegay och kollar i vanliga fall kanske inte ens åt tjejer eller är det så verkligen? antingen beror det på att jag har blivit lite knäpp efter i somras och kommer hädanefter bara vara med folk som heter som du eller så är det helt enkelt bara så att det blev en helomvändning i mitt huvud jag är verkligen ingen faghag men fortfarande. det måste kännas jättekonstigt att helt plötsligt vara med en tjej om man senaste typ tio åren bara varit med killar. eller jag vet ju iofrsig precis hur konstigt det känns att helt plötsligt fast i det här fallet kanske det inte handlade om att inse något, jo kanske att du fortfarande är attraherad av tjejer men bara erkänner det för nån som jag som inte är jättemycket tjej kanske och som du har bott med lite jag vet ju att jag inte tänkte så jävla mycket i lördags i alla fall efter eller vid den tiden men nu är det nåt helt annat. nu. jag tänker ju men kommer nog egentligen inte fram till nåt alls vi måste helt enkelt ha det här samtalet och jag vill verkligen göra det klart att att han håller tyst för vissa som jag inte misstänker vara så mycket bloggsurfare. jävla fan. jag sov ingenting igår och jobbade idag men jag fick dom bästa tanterna idag bland annat världens underbaraste tant som alltid bjuder mig på kaffe och kaka sen träffade jag ett väldigt gammalt par som jag tycker om där ska man bara stå och prata och se hur dom mår och lite så för dom driver med allt och skrattar konstant och så är dom så små kanske 1.40 långa och har stora glasögon vi pratade om dragspel och munspel och den ena berättade att han har spelat massa mandolin sen träffade jag den allra finaste tyra hon sa att hon hade saknat mig sen gav hon mig en apelsin som jag råkade glömma på jobbet och en annan tant som jag pratade konst med hon har målat hela sitt vardagsrum med blommor i olika storlekar solrosor och sånt men en av tanterna är helt galen hon tror att man är hennes husa hon har två besök på morronen och två på eftermiddan ibland ser hon och ibland ser hon inte hon kan laga groteskt mycket mat själv och ta på sig korsett och massa olika sorters stödstrumpor men kaffet och disken och bäddandet har liksom inte riktigt tid eller ork för hon pratar jävligt långsamt som att allt hon säger är så otroligt jävla stort och viktig jag råkade somna i vilorummet i lokalen och när jag vankade blev jag helt panikslagen och allt blev kaos för jag var helt säker på att jag var i mitt rum och trodde att jag hade drömt att jag hade varit hos alla tanterna och ätit lunch och allt det var så jävla obehagligt men efter ett tag såg jag liksom att det inte var mitt rum det kanske gick fem tio minuter och jag bara satt där och det kändes som att allt var förstört och nån inte hade fått sin medicin och dött osv osv osv. jag kollade på klockan och hon var halv två det var helt galet. jag hade bara sovit i 17 minuter och sen var allt helt pannkaka mm skitsamma sen ringde mamma och sa att hon och hennes nyblivna man skulle öppna presenterna hemma med min syster och marianne och alla barnen och så satt hon och jag i mitt rum och luktade på en rödaktig rökelse som hon har fått av en kompis och jag försvann lite igen jag kollade ut genom fönstret och såg krille och försökte ropa men så ringde jag istället för det är så pinsamt att ropa högt när nån inte hör en och nu så har jag ju ingen röst sådär så gick vi till emmaus och jag hittade sånadär små fina gallosher med knappar och krille köpte en mycket ful leopardrosaprickig och svartröd tantsjal och där var johan och hugo också nästan som väntat imorn är det fotboll! det ska bli så kul

på onsdag den 27e är det fotboll i masthugget! efteråt ska vi till uppåt

plats: 60 bussens endhållplats masthugget sen går man på en liten väg mot skogen till höger om bussen ungefär i trettio sekunder sen är man framme

tid: klockan sju

alla är välkomna!

idag tänkte på falafel väldigt mycket så jag funderade på att göra massa falafelrullar eller en det var till och med det första jag tänkte på när jag gick upp sen blev det inte av för jag är för lat och hade inget libabröd. sen ringde jens och frågade om han fick komma hem till mig och bli bjuden på lunch han hade tänkt att köpa falafel men han kom på att det var så tråkigt att äta själv så köpte han libabröd och hummus och kom hem till mig jag gick till läkaren en tid som har blivit uppskuten från slutet av juni pga allt och sjuka läkare sen visade det sig att min läkare hade blivit sjuk och dom hade inga andra ett ett stort monster som heter krister och är läskig jag har väldigt svårt att lita på äldre män särskilt den här för han jobbar både på vårdcentralen och accessen så han har sett mig ganska många gånger i alla möjliga olika tillstånd och då har det inte funnits nån annan läkare där och klockan har oftast varit tre på natten och jag har behvt medicin akut jag vill hellre ha en kvinnlig läkare och jag borde egentligen inte behöva förklara varför men det fick jag göra ändå och fick en ny tid på torsdag samtidigt som jag som jag inte tänkte på just då ska till min psykolog men det går att ändra på den tiden tror jag sen ringde min chef och frågade om jag kunde jobba imorn jag har svårt att säga nej till högauktoritära personer och så hade dom dåligt med folk för alla är tydligen sjukanmälda samtidigt just nu men det är fortfarande nästan en vecka kvar till jag börjar skolan och jag hinner nog bli frisk till dess glömde att jag verkligen inte kan sova när jag ska jobba med dom gamla tanterna och gubbarna jag blir så jävla nervös allt kan hända särskilt jobbiga oväntade saker som har med bajs att göra och så är jag rädd att nån ska ha dött eller att nån plötsligt hatar mig eller att jag måste gå till solveig jag fikade med mamma och mona på muffins takterass som jag aldrig har varit på det var väldigt bra fotöljer där som vad stora och fina och så känns det som att ingen kan se en när man sitter där dit ska jag gå nån gång och skriva. eller läsa det känns inte alls som att det skulle funka annars att sitta på cafe ensam det skulle kännas ensamt och hemskt och alla skulle kolla och gå förbi särskilt folk man inte vill träffa och tycka att jag såg ensam och miserabel ut antagligen säga det också blir nervös bara den jag fikar med går på toa eller svarar i telefonen eller att möta någon i azaleadalen eller inne i en resturang alltså ett bestämt möte klockan nånting gärna med nån jag inte känner så bra men det känns på nåt sätt som att det håller på att gå över jag har gått in på flera cafeer utan att ta upp telefonen och ringa eller ännu värre fråga innan om man kan ses utanför och gå in tillsammans jag som alltid alltid är sen till allt sen träffade jag agnes kl sju och gick på rkumöte jag missade klimaxmötet som var kl sex det var väldigt tråkigt jag var inte alls upplagd för att sitta och lyssna på en väldigt långsam diskussion om facklig aktivitet och hurvida vi som är kommunister ska bla ba bla eller gå ur facket för att facket har svikit oss osv osv osv dom hade nog mycket damm i ögonbrynen men kflmr känns inte heller så revolutionära så r:et kanske helt enkelt ska bort igen utan nya ideer blir det ingen revolution särskilt inte ett efterlängtat samarbete mellan det reformativa och det revolutionära hos människor när agnes sa diskussion tänkte jag att det var några från rku som skulle föra ett vilt och hetsigt samtal med många spännande vändningar och förhoppningsvis några bra slutsatser men vi hamnade på ett möte i en annan lokal med bord och stolar och ett lugnt runtpassande med halvfyllda små kaffemuggar i plast inte den mysiga med soffa och fotöljer och dom fina små kaffekopparna med blommor och en skål med pepparkako. mm det kanske bara blir så ibland jag är inte medlem och jag vet inte om jag är helhjärtad sympatisör heller i och med avsaknaden av djurrätten kan jag ju inte vara tillräcklig för att dedikera mer än en och annan timme nån gång ibland men då är det verkligen värt det i det ideala partiet ska för det första inte fungera som ett hierarkiskt parti med olika roller och värdighet inom själva grupperna man ska värna om de små men inte bara människorna utan också dom andra varelserna som bor här och uttrycket moder jord ska inte vara förlegat eller newageit utan helt och normalt och så ska det vara så fruktansvärt jävla tabu att jobba på kärnkraftverk så ingen ska ens våga fundera på tanken att det är ett anständigt jobb och så ska ordet kamrat ska betyda nåt egentligen tror jag inte att partipolitik verkar fungerar så bra alls men jag tror på vissa projekt som rku håller i som är bra och jag tror att jag kommer rösta blankt även om det upprör många kommer jag nog göra det eller så röstar jag på ett parti sm är farligt nära gränsen för att inte sitta kvar och håller på att göra plats för ett läskigt parti som jag inte vill ska få mer uppmärksamhet slash medlemmar sen skulle jag och agnes ut och promenera länge eller en lång bit men så blev det inte för vi hamnade på hagabion istället och där var martin jag trodde inte att han skulle jobba idag så det blev lite pinsamt jag började tänka på att det kanske verkade  väldigt mycket som att jag var där med agnes för att jag ville träffa honom och men han skulle inte jobba heller utan var bara där för att dricka kaffe sen sprang vi till vagnen så det blev lite träning ändå som att promenera fast väldigt snabbt och effektivt streck i över och ut i debatten

igår var en mycket udda dag först måste jag skriva ner att jag måste skaffa en ny kamera snart innan jag blir galen av att inte ha en egen den har lagt av helt nu fick låna min granne emmas kamera och tog många många många bilder på mammas bröllop hon ville att jag skulle spela brudvalsen med räfven men sen kom jag på att jag ville sjunga en låt som heter "such a commom bird" till mamma efter det och jag tappade bort fingrarna efter sista drinken som jag helt enkelt inte borde tagit efter min ganska nästan helt drogfria sommar jag stod i baren och hällde upp saker i olika glas och försökte räkna det var inte så lätt men det var roligt att spela med band det blir inte så ofta för det är alltid massa meck med att få ihop alla på samma plats och spelglädjen kommer aldrig fram när man väl har tid jag blev glad av att stå på scen och sjunga och spela och martin var inte med bandet igår för att hans bror gifte sig samma dag ett väldigt bra sammanträffande men loke blev sur för att jag sa att hans ex var snyggare än vad han själv är vilket jag verkligen inte kan komma ihåg varför jag sa sen började han svamla nåt om att han visste allt om mig och martin nurmi som att det var nån slags hemlighet och att jag borde få höra sanningen  han förstod nog inte att jag redan hade fått höra sanningen sen förstod jag inte varför han sa efternamnet den jävla mansgrisen sjöng att raquel har en sexig kjol han är tydligen desperat försöker charma småflickor ända in i det sista. skamligt. jag hamnade i en annan martins knä överväldigad av att det kom fram människor och sa att jag sjunger som björk det var vingligt och allt var ovisst och så var vi bara några kvar lena emma martin och bandet och lokes ex och hennes syster vi spelade och klockan var nästa morgon och det var väldigt mycket dags att gå hem i och med att vi skulle städa klart lokalen innan klockan tolv. det kom en vagn jättefort vi skulle borsta tänderna och fumlade med händerna och han tog tandborsten och borstade mina två framtänder det kanske jag förresten drömde det är svår att veta men konstigt det känns som nåt som skulle platsa bättre i en konstig dröm en i verkligheten eller vad man ska säga fast nej jag är nog ganska säker på att det hände på riktigt fast på gränsen var det för han är homosexuell vi satt på min säng och jag vet inte vad vi pratade om typ att höftben är den vackraste delev av kroppen vilket är mycket sant jag hörde mig själv säga du är fin sen hörde jag honom säga du är också fin du är jättefin jag skrattade för han tycker att bög låter som ett fiskeredskap slutet slash början av en av minnesluckorna det känns som att han bor här han har tandborste och tandkräm och sin dator och en bok ibland jag är van vid att han är här jag går liksom omkring i trosor och han har redan sett mig nyvaken och osminkad utan att han har sovit brevid mig det mest osmickrande det blir ju eller det kändes så sjukt skumt som som att vi plötsligt öcer en kväll var i ett väldigt seriöst förhållande en känsla av att göra bort sig utan att det spelar nån roll att åka hem tillsammans och borsta tänderna vi har nog aldrig ens kramat varandra jo det har vi ju men mer det var aldrig varit en fysisk relation i och med att han är homosexuell vi gick för långt helt enkelt och det var kanske jävligt dumt han kanske mår piss och känner att det är helt bisarrt att helt plötsligt vara med en tjej ja det måste vara rätt skumt faktiskt vi kanske har förstört nånting jag vet inte riktigt han är min mammas och hennes mans kompis fast jämnårig med min syster vi gick lite för långt och det gör man ibland men inte med en kompis till familjen som bor hos en slutsats: alla heter martin det finns en till martin som bodde några dagar hos mina grannar lena och emma nu runt bröllopet och nu börjar det bli lite komplicerat med namnen också jag gillar inte att säga efternamn när man pratar om andra det låter så formellt och speciellt inte när man pratar om sig själv om jag kanske ringer nån formell person som kanske vill att jag presenterar mig med kent och hela namnet det känns otroligt fånigt och högtidligt

jag är så jävla trött på den här skiten. försvinn ur mitt liv allt. allt

din blick sättet. din utvecklingsprocess i japan och att jag var en trampolin till ett nytt förbättrat liv. att se det hända allt allt alla som var med på det jävla svin alla som visste om precis vad som hände fy fan! kan du inte bara lämna mig ifred helt du fick inte ringa du fick inte höra av dig du fick inte höra av dig du fick inte du fick verkligen inte mot nån som precis har råkat ut för det här om och om igen du om någon om nån vet vad som har hänt är det du men du bara skiter i att det här har hållt på så jävla länge du har behandlat mig som en jävla trasvante ringt när du har velat ha någon som håller om dig som du kunde gråta ut hos alla promenader och telefonsamtal dina brev jag sover aldrig så bra som när du är här och saknar dig när du inte är det jag blir glad av att träffa dig osv jävla skitsnack hetsdiskussioner som egentligen bara handlat om att du vill han nån att bestämma över i rollen som härskarteknikernas överman du struntar i allt fint och sen säljer in dig med en ny dålig ursäkt till varför du är sämst på allt och har skitit i allt igen och igen och igen men hållit kontakten varm känslor för att allt har hängt på dig förra sommaren när allt hade vart fram och tillbaka i jag vet inte hur länge sa du att du hade kommit fram till att det var mig du ville vara med alltså om du inte skulle åka till japan du sa att du inte kunde göra nånting helhjärtat för att allt var så ovisst du sa att du ville bo med mig i skolan där skulle du gå om du inte kom in på skolan i japan och började ångra att du sökte men kom till slut fram till att det var japan du ville va i en fixide där skulle det va bättre kanske som i en drömvärld det fanns ett 031 nummer som jag skulle ringa och att du verkligen ville att jag skulle ringa men så fixade jag inte det va fan skulle jag säga vi sa hejdå och det är nåt av det värsta som finns sen var du i göteborg och det var vinter jag var på skolan och kunde inte sluta tänka på att allt hade gått åt helvette när jag fick reda på att du var här jag ringde och kunde inte ens vara arg för jag blev så jävla glad av att bara höra din röst igen efter ett halvår efter det lovade jag att aldrig mer hoppas att det skulle lösa sig mellan oss och försöka skala av känslorna successivt det gjorde jag och det gick bra efter ett halvår till tills jag råkade paja min mobil för några veckor sen och fick tillbaka den gamla mobilen med alla gamla sms fina sms och hejdåsms det började med att jag trodde att det var förra året eller förra sommaren och det var så verkligt särskilt med en mobil med sms från förra sommaren. när jag stod på en bro med en flåsande stackare som hade sprungit efter mig det var den dan som du berättade att du skulle flytta precis samma tid som nu i agusti för inte så längesen vaknade jag upp på älvsborgsbron med telefonen i handen och nån som försökte lugna mig hon frågade hur allt såg ut där jag var fanns det träd? jag svarade att det fanns massa vatten och lite bilar en och annan buss körde förbi ibland och en kille stannade och kollade på mig han frågade om allt var okej jag började gråta helt hysteriskt och han backade pappa kom och hämtade mig han sa att han skulle hitta en psykolog som var bra och jag sov på hans soffa och allt hände precis igen och jag hade inte säknat med att reagera så mycket som jag gjorde jag förstod inte att du inte skulle våga träffa mig den här gången heller kanske för att du ringde dan innan du kom hit och sa att du ville ses jag kan inte fixa dom mest grundläggande sakerna kan inte sova äta eller tänka på nåt mer än en femminutersradar fram och om hur det kommer bli nästa gång du kommer hit det hade bart så mycket lättare om du kunde lämna mig i fred helt och hållet och sen dra åt helvette

det har varit en spännande sommar jag har spelat fotboll med människor som jag tycker om en fast punkt jag har jobbat en del och fått många papper samt min dagliga dos av ångest och paranoja sommarskräck men det visste jag var ganska förberedd på ett nerfall in början av sommaren den maniska uppåtperioden var att träffa martin efter krokstrand och sanningen sa verkligen alla till och med dom som jag trodde skulle säga nåt annat lite smartare sa det där du är värd bättre skitsnacket det är riktigt klyshigt och det stämmer ju inte och som jag misstänkte är jag ju i så fall inte värd att vara med den jag faktiskt har känslor för den här gången med en riktigt velig människa som säger att han inte vill utsätta mig för onödigt lidande utan att förstå att han redan gör det och så vidare och så vidare och så vidare han var för gammal för att vara så barnslig kännde sig som en äckelgubbe när han såg på mig det är väl alltid jobbigt för den som är äldre och tyvär funkar inte nittonåringar för mig då känner ju jag mig som en äckelgubbe han var rädd att göra nåt fel när det när allt kunde gå åt helvette och det gjorde det också vårat sista hejdå var mer ångestladdat för honom än det var för mig jag har redan varit ledsen och varje gång han har varit bortrest har det känts som att det inte skulle hålla längre än tills han kom tillbaka antagligen litade han på att jag alltid skulle finnas kvar och vänta på honom det kanske var det han var van vid han kunde inte sluta gråta och fixade inte ens att ta vagnen hem och jag förstår honom det är det som är det jobbigaste jag kände igen mig i nästan alla beteenden som jag har sett hos honom då är det ingen bra kombination båda springer åt varsitt håll det sista du sa var att du hoppas att vi ses snart igen men det är ingen bra ide att fortsätta ses när man har sagt hejdå så tydligt som vi gjorde i söndags du sa att du hade funderat och det kanske du behöver fortsätta med ett tag till tills du är redo att ha en så nära relation med någon men inte med mig för jag går vidare det kommer bli svårt att undvika alla ställen som vi har träffat på varandra men det lugnar nog ner sig efter ett tag samtidigt som allt dethär händer kommer en annan tillbaka till göteborg nu blir allt alldeles för konstigt och komplicerat för att få grepp om
jag drömde ingenting alls inatt

jag är rädd för att allt ska gå åt helvete igen vi ska träffas imorn och fika som första gången vi sågs själva det är kanske ett försök att börja om och den här gången är det inte jag som ser till att det blir av jag är inte säker på att det kommer bli bra men samtidigt försöker jag tänka vad är det värsta som kan hända? och har inte det värsta redan hänt i så fall. gick det inte över lite också? vi pratade inte på ett tag och jag mådde dåligt och fick inte ner mat på ett par dagar men det är ju bättre nu. vet bara inte hur du kommer bete dig om det inte bara är jag som är nervös vet jag inte riktigt om jag allt kommer kanske rasa samman och bli pannkaka vad händer om vi bryter kontakten helt mina fingrar skakar. jag är väldigt rädd att du är det enda som håller mig uppe att allt allt allt i mig kan gå sönder om du förstör det en gång till