Alla inlägg under januari 2009
min tand gör så ont att jag kanske dör i tandvärk. varför är alla läkare så otrevliga? jag fick en akuttid och så var jag fem minuter sen
tandläkaren: hälsar inte. vad hände?
r: jag vaknade och hade ont i tanden?
tandläkaren: nej nej jag menar, varför är du sen?
om du tvekar på tiden och på att du finns så finns det uppenbarligen en tvekan om själva tvekan på att du tvekar på att du finns därav finns inte tiden och då kan inte heller tvekan finnas? men om tiden inte finns så finns inte heller tid för att tveka. nånting måste det finnas nånting som är större och mer logiskt än tid och gud
att det ska vara så jävla svårt att ta ut saker som man ställt in i sitt sovrum som egentligen ska ligga i komposten och disken det ligger en och en halv macka som det har varit nånting på som jag inte ens kan se vad det är dom har bara skrumpnat ihop sådär som bröd kan göra ibland kan man prata bort det
jag önskar att någon skulle skänka bort en helig birma som kan kolla på tv och leka med hugo när jag inte är hemma och som inte är allergiframkallande och som inte vill äta kött. idealläget att den inte heller ska fånga rottor
och det kommer jag alltid tillbaka till
återigen känns det bara som att det är den sista tiden i mitt eget liv såhär märker man det:
alla förhållanden jag har varit med om har varit odefinerbara jag blir illusionslös och det känns riktigt jobbigt
det värsta som kan hända nu är att jag blir ensam på dagen det får jag inte bli natten är bättre då har jag integritet och tid och viljan att kolla in i väggen
jag känner mig mer som en åskådare än jag borde med tanke på hur mycket jag pratar ibland
allt jag äter när jag väl äter smakar absolut ingenting
jag kan inte bli riktigt genuint glad i längre än ett dygn längre. tredagarslyckan har dock inträffat två gånger sedan juni men leder till kraftigare nedfall det blir som en störtdykning ner i skiten som straff för att jag har mått bra och slutat tänka på dåligheter för länge. det kan vara karma
alltför mycket av det jag gör ångrar jag till viss del efteråt
jag talar emot mig själv i nästan allt, jag borde inte träffa människor som jag har haft komplicerade förhållanden med inte ta upp det igen, särskillt inte martin men ändå ska vi fika imorn. jag vill hellre träffa andra martin som är trevlig och intelligent på ett mer förståligt plan honom kan man prata med utan att det flummar ut i en dimmig osaklig det är oftast inte ens en diskussion ibland säger han bara att ja du har rätt och aha det har jag aldrig tänkt på eller va äre sant aahaha. han ringer och säger hm.. mm.. och frågar skriver du mycket? även om det känns som att komma hem när vi pratar är jag riktigt trött på det som var och kanske fortfarande är vi och att ännu tröttare på att prata om detdet är urvattnatt och överspelat och när jag går igenom sammanställningen av det här jävla året i huvet har han nästan den största rollen av mina alla efter min mor flera gånger om dan tänker jag på honom ibland bara för att försöka komma underfund med varför vi egentligen började ses. mamma och johan skulle gifta sig och ville att räfven skulle spela jag skulle ringa och boka bandet så ringde jag martin sen skrev han ett sms att han ville ses och sen kom helvettet
har svårt att hålla ögonen öppna sen går det över och man har förlorat sina chanser att somna innan det blir ljust igen golvet är kallt mot fötterna som på sommaren över och ut
när han säger nånting är det så när någon annan säger nåt skiter han i det. omvänd psykologi är ju inte grejen. det är ditt fel att folk skjuter varandra
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
||||||
5 |
6 |
7 |
8 |
9 | 10 |
11 | |||
12 |
13 |
14 |
15 | 16 |
17 |
18 |
|||
19 |
20 |
21 |
22 |
23 | 24 |
25 |
|||
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 | ||||
|