jag var i en mataffär i berlin och skulle handla grönsaker som jag skulle koka i ett kök som fanns i affären jag bodde på ett behandlingshem jag visste att r var där han kollade på mig från andra sidan affären jag gick till en busshållplats han kom dit med sin tjej som hade skinnstövlar han sa åh vad synd att du inte kan dela denhär upplevelsen med någon som är så söt som min bla bla bla nästa gång hoppas jag att du har hittat nån som kan följa med dig hit nån som kan bla bla bla jag log men mådde illa det kändes som att jag skulle spy om jag inte sprang därifrån ångesten hade lagt sig i min mage han ropade på mig att inte gå därifrån det kändes farligt att springa jag gjorde det mest för att han skulle förstå att jag var förbannad jag kom fram till en kyrkogård med stora grindar hörde linns röst i huvudet säga hur jag skulle göra för att komma ut från kyrkogården men jag hade inte hunnit gå in än jag hoppade över grinden och flöt in i en skog rösten sa att jag skulle hoppa tillbaka att det skulle gå fortare att komma hem igen om jag gjorde så det kändes som att sväva i rumden jag öppnade dom tunga grindarna och hoppade tilbaka mot samma gata som jag sprang dit på
jag var övervakad och fylldes av att annat slags obehag ett främmande mörker rösten sa åt mig att börja gå tillbaka annars skulle jag bli jagad
försök att springa tillbaka nuförsök att komma ner på marken och sluta ta så stora kliv upp i luften

dom kom närmare jag var jagad av vargar

drömde att jag såg r från vagnen först hade jag träffat på cornelia och börjat prata vi åkte spårvagn i en korsning såg jag r i en annan vagn vi skrattade och vinkade till varandra han tog upp telefonen och ringde mig vi pratade om att vi borde ses nånstans jag försökte gå av vagnen men fick inte den åkte över en stor bro och hamnade ute nånstans där jag inte kände igen mig det kom en buss som jag tänkte gå på men den hissades upp i luften och var bara till för arabiska män en av dom som väntade kollade på mig och gjorde en avvisande gest med hela armen

jag hann med så jävla mycket på en dag jag gick till skolan var med på hela repet på teatern och fotade en dansande ingabodil sen missade jag critical mass för att jag var så nervös jag kom dit klockan nio och höll bättre avstånd än förra gången jag ville inte prata med honom innan han skulle spela det skulle bli som förra gången definitivt leda till att jag började gråta när jag såg dom spela genom att inte ens låta honom veta att jag var där fick jag flera timmar på mig att lugna ner mig men sen var dom tvungna att spela emma som dom spelade med mig på bröllopet men det hade jag blivit ledsen för annars med det kändes ju som på bröllopet fast den här gången var martin där och det kändes bara konstigt jag gick dit och han kramade mig länge och hårt så att jag nästan inte kunde andas men det gjorde ingenting det kändes som att det inte hände jag var kanske full allt kändes som vanligt igen eller som i somras det var bra och verkligt han sa att mitt hår luktade körsbär vi pratade om valhalla och simningen han log och såg lite galen ut just det du simmar tog tag i mitt ben sen sa han oj förlåt vi pratade om folkhögskolor och svartsjukan

jag vill kolla på tv med dig

åh vad fint vad rörd jag blir jag har ju ingen tv. eller dusch

toaletten som jag sa att ingen nånsinn hade städat som du berättade att du hade städat innan jag hälsade på första gången du skrattade det kom fram en fransman och stötte på m du är en väldigt speciell människa på fransk brytning sen cyklade han iväg vi skrattade martin blev allvarlig

du är en väldigt speciell människa för mig jag försökte skratta bort det allvarliga två ögon som kollade på mig men det gick inte riktigt det var för allvarlig stämning

ring om du vill kolla på tv sa du

ring själv. du vet att jag inte kommer ringa

jag vet nog inte ens själv om jag kommer ringa men jag är naiv

jag träffade andrea i fredags räfven och kvällen nån slags favorit i repris fast tvärtom det blev inte alls samma som förra gången när jag blev av med min kamera och allt på samma dag hon skrev en dikt om min pappa och den kvällen jag hade glömt att vi jag hade nästan glömt allt som hände efter ett moment av gråt på järntorgets kalla golv det kom ut en vakt och gav mig en filt jag skämdes inte ens det hade jag gjort annars åh nej andra ser hur jag känner att jag kanske mår dåligt det ser ju inte så snyggt ut hon skrev om mina bröder som sprang omkring när han rökte hasch när dom såg på och jag kände inte ens lukten eftersom det var hemma hos honom så jävla konstigt jag skäms nästan lite av att skriva om det jag var inte heller helt inställd på andra konstiga saker som hände den kvällen jag låtsdes att allt kan vara bra ändå till och med efter kvinnan som såg ut som jag fast äldre som martin pratade med kanske ett kvartitre-ragg då bröt jag ihop jag storgrät och noa lyssnade jag blev så jävla skrämd av det att nån brydde sig på riktigt även om jag inte vet hur man definerar det att bry sig om jag kan inte tro på det det sitter en liten spärr som att den enda vettiga anledningen att lyssna på när jag gråter eller pratar är i rent utbildningssyfte åh nej hon har fått reda på att jag är galen det är därför hon inte har ringt hon vet hon har sett i mina ögon att jag är en psykopat som borde sitta inspärrad bland vita väggar det skulle vara underbart att få bli placerad i ett riktigt fack

det känns fortfarande som att det är måndag men det är det tydligen inte idag var sista dagen att anmäla sig till skolresan så jag ska göra det imorn vi började med fotobaserade tryck idag det var kul men inte alls som när man framkallar vanlig film fast nästan först ska man skära en liten plåtbit sen putsa den och slipa den sen ska man skriva ut en bild på overheadpapper som passar till plåtens storlek sen ska man lägga en plastfilm på plåten och snurra på hjulet till den stora maskinen med filt på fram och tillbaka och fram och tillbaka fyra gånger eller tills plasten inte är bucklig längre sen ska man ta av filten och ta upp plåten med plasten på och lägga den på ett bord och skära av kanterna på plasten sen ska man belysa plåten nu med overheadpappret på i fyra minuter sen ska man ta bort overheadpappret och lägga på ett annat plastpapper på och belysa i fyra minuter sen ska man ta av det yttersta skiktet av plastfilmen som ligger på plåten sen ska den ligga i ett bad i en minut gnugga en mjuk svamp mot den i en minut sen ska man skölja den och då ser man bilden sen ska man föna plåten med en liten fön tills den blir torr sen ska man lägga plåten under lampan igen i tio minuter sen är den redo att tryckas jag och mamma gick till apoteket och skulle ta ut massa recept och köpa annan mediin också ush det kostade fem hundra kronor och jag betalar bara tjugofem procent av priset det är jättedyrt att ha medicin jag har aldrig tänkt på det så mycket men nu köpte jag allt samtidigt och det kom som en chock fy fan va fattigt att det ska kosta pengar att vara som alla andra jag hittade en jättestor spegel i soprummet det var ganska ful ram på så jag tog bort den och då blev den väldigt fin och på torsdag ska jag kanske åka till malmö

jag hälsade på irene vi pratade om allt konstigt som har hänt senaste veckan hon har väldigt mycket bra saker att säga det kanske blir ett köttfritt kollektiv om vi hittar nånstans att ha det skulle vara roligt att bo med henne vi pratade om en snygg tjej som går i min klass påvägen hem träffade jag på snyggnina helt bara sådär på prinsgatan jag kom av mig helt och vi stod och pratade ett tag sen kom en till klasskompis helt oväntat och jag var tvungen att ta en hel bildserie på när dom skrattade det var en fin dag fint väder men det luktade vinter på nåt sätt och ljuset var ljusgult och himlen var ljusblå som det är när det inte är sommar längre nu väntar ett kallt halvår. eller år kanske om det blir som vanligt vi sa hejdå och jag tog vagnen en hållplats knackade på rutan och vinkade till maja hon hade varit på reningsborg och sett min bror och köpt en originell inflyttningspresent till jens och emelie jag hade ingen present alls det kändes lite pissigt men jag är fattig som en kyrkråtta jag träffade johan på vagnen vi tog bilder och åkte longboard på vårväderstorget men egentligen var det fel hållplats så vi åkte iväg igen men på vårväderstorget var det också fest det var nästan som hammarkullekarnevalen fast på hisingen det var många gamla klasskompisar där som jag inte har träffat samtidigt på jättelänge sen träffade en som går på göteborgs konstskola men jag har aldrig sett henne visst vi är på två olika våningar men vi har aldrig sett henne hon var trevlig skolan är konstig vi tog vagnen hem tillsammans jag hade nog inte hittat hem jag höll på att somna på festen klockan var bara elva när vi gick på vagnen vi sprang i nerförsbacke jag borde ju ha piggnat till men det gjorde jag inte alls jag var på järntorget och skickade ett sms till martin jag skrev lycka till med barnet han skickade tillbaka nåt tack ja sms jag skrev annars kan ni ju ta hand om ett barn som redan är fött alltså jag menade adoptera varför det nu skulle vara nödvändigt att skriva och sen såg jag att jag hade skrivit jag tror att jag har blivit drogad han skrev att jag skulle ringa så skulle han hjäpla mig hem men jag var redan hemma jag skrev att allt kändes som i  alice i underlandet han blev nog lite orolig och svarade att jag skulle dricka massa vatten och ringa om det blev värre jag kunde inte gå rakt hem det kändes inte som min lägenhet och jag var mer paranoid än vanligt jag undrar lite varför jag skrev till just honom det kanske var för att han bor nära och det kändes tryggt att någon visste att jag inte var helt med jag trror inte att jag har blivit drogad men självklart kan det ha varit så också för jag drack inget den kvällen bara vatten och åt rödbetssoppa jävligt konstigt att man blir helt väck på det kändes som att jag antingen hade druckit väldigt mycket eller rökt hasch nej det kändes som att jag hade tagit en sömntablett och inte somnat som den gången på bussen när jag tog en sömntablett utan vatten och fick minnesluckor. och jag missade vegomässan. igen

jag träffade emma vi hade inte setts på kanske en vecka ja en vecka när hon hade sin vernissage träffade jag henne i någon halvtimme men pratade mer med hunden hon ser ut som en isjörn och är det mest sympatiska varelsen jag nånsinn har träffat hon har också klaustrofobi sen träffade jag en annan emma hennes flickvän skulle komma hit från belgien och jag vågade inte gå och hälsa jag låtsades som att jag var påväg och skulle springa ut försenad till en vagn det är henne hon pratar med i telefonen när jag hälsar på det är en sjukt viktig och betydelsefull person i emmas liv hon är galet kär men jag var alldeles för nervös för att våga hälsa min blick skulle flacka jag skulle inte kunna sluta skratta eller nåt hemskt skulle säkert kunna hända som det gör när man ska hälsa på nån första gången och presentera sig och ta i hand med någon som betyder mycket för en nära vän det känns som att hon kanske skulle bli svartsjuk för att vi bor grannar och att dom två aldrig har råd eller tid att träffas bara prata i telefonen och då är alltid jag där och är ivägen när hon ringer låtsas jag som att jag får brottom hem eller iväg eller åh jag vet inte nu har hon åkt tillbaka och jag ångrar jättemycket att jag inte sa ja och följde med snabbt och bara hälsade väldigt dumt gjort men skitsamma. jag gick eller sprang mot järntorget påvägen träffade jag på emil som skulle till skolan och hämta sin cykel vi funderade på att gå upp och städa men gjorde inte det jag var sen till teatern det skulle vara middag där och jag skulle ta med mig agnes men kände när jag kom dit att det var fruktansvärt internt och obehaglig stämning som det alltid alltid är där inte ens jag är välkommen. men jag pratade med pappa vi hade inte pratat på ett tag och han hade vin och cigg i varsin hand då blir han trevligare och lättare att prata med över huvud taget nån gång i halvåret pratar vi ut om verkliga problem han sa att han kunde köra mig om jag ville att han kunde gå med mig till läkaren och medicinpsykologen vi pratade om i somras lite det var han som hämtade mig på bron och pratade med mig och karin hela natten efter det då kändes det som att jag hade en pappa ibland gör det det. jag gick därifrån utan att säga hejdå till petra hon bryr sig nog inte ändå hon vill bara dricka rödvin och prata med nya människor om sin nya film jag tror att hon har börjat hata mig hon kollar ofta lite argt på mig folk är rädda för henne eller hanske inte rädda men dom har en otrolig respekt för henne när hon kommer in på teatern det känns som att det är hon som äger hela teatern hon bryr sig inte om hur jag stavar mitt namn så det står fel i frogrammet och på hemsidan men det skiter hon i för jag var bara med på ett litet litet hörn. klockan nio träffade jag agnes vi gick till sejdeln och sen till valand där var det också fruktansvärd intern stämning så vi gick därifrån direkt ush jag ska aldrig börja på valand inte för att jag nånsin kommer få en chans till det men ändå så vi gick tlilbaka till sejdeln och sen till kellys och sen till kingshead dör jag träffade en klasskompis vi gick därifrån och till en liten liten bar som ligger nära hemköp där satt det gammalt schillerskafolk och tryckte och några 50+are som inte kunde rrrresa sig upp för att dom var lite för fulla jag hade druckit ett glas rödvin fy fan vad äckligt det är med rödvin jag ska aldrig mer dricka det så jävla typidkt den jävla skitteatern att bara ha rödvin för att dom är så jävla kulturella. vi sa hejdå klockan var ett och jag var lycklig över att ha träffat två av mina närmsta kompisar och pratat med pappa på samma dag det har nog aldrig hänt förut. när jag kom hem var jag fortfarande lite borta och började äta massa mat för att vakna jag tog fram allt ur kylskåpet och skafferiet det såg ut som ett slagfält på köksbänken paket med pulvermos och diverse burkar med oliver och soltorkade tomater jag skulle hålla mig vaken till royal tennenbaums började klockan tjugo i tre det knackade på dörren och jag trodde att det var en yxmördare eller tidningsbudet som i princip har frågat mamma om han får gifta sig med mig jag hade lovat henne att låsa dörren den var väldigt låst jag blev så jävla rädd jag ville inte göra misstaget att öppna innan jag visste vem det gör som alla i skräckfilmer gör och sen blir dom mördade och våldtagna. eller så. så jag frågade vem det var och den var martin klockan var tjugo över två och mamma och hennes man som egentligen är som han känner var bortresta han måste ha vetat det han var här dan innan också och med dom han måste ha vetet att dom skulle åka iväg till den där filmfestivalen nånstans. men det gjorde han tydligen inte han frågade var dom var och vi pratade jag skämdes för att jag som vanligt hade dragit fram massa mat som stod stilla på diskbänken det såg plötsligt äckligt ut också. jag berättade att jag skulle se en av mina favoritfilmer på tv han ville också se den stannade kvar jag gillar verkligen martin han är en av dom finaste människorna jag har träffat men han är homosexuell och bara tanken på att han inte vill ha förhållanden med kvinnor får mig att känna mig så jävla liten och dålig på allt. han la huvudet i mitt knä och handen alldeles för långt upp på mitt ben somnade ihopkurad jag drog handen genom hans hår petade på hans ögonlock drog i fransarna och kände så fruktansvärt mycket kärlek. inte sexuell kärlek bilden på tvrutan det var mer myrkrig än själva filmen jag ville se den men den bilden var alldeles för dålig det gick knappt att se vem som var vem och det brusade jag väckte honom och sa att jag skulle gå och lägga mig han satte sig upp och såg sjukligt trött ut jag sa att han fick sova här om han inte orkade cykla hem jag tänkte egentligen att han kunde sova på soffan och få nackspärr men att sova brevid någon är nåt av det finaste som finns och jag jag var sällskapssjuk jag hade inte sovit brevid någon sen dan efter mammas bröllop när han följde med hem vi skulle bara sova det är egentligen bara det jag vill att någon håller om mig och snarkar eller kanske inte snarkar andas tungt och stryker mig över ryggen kolla på någons ögon och få kolla länge och nära utan att det blir konstigt att vakna och prata under täcket prata om att det är jobbigt att gå upp ur sängen. men vi pratade om lite djupare saker han berättade saker som jag inte ens tror att mamma vet och det kändes konstigt att plötsligt veta så mycket jag tror inte att han kommer ihåg vad han har sagt och det är lika bra han somnade och jag tror att det var morgon jag fick panik och sprang ut i köket runt runt som en vilsen hund sen gick jag in till hugo och pratade lite

i torsdags hade vi fest på skolan bara i våran klass typ det var konstigt kändes som att jag har varit där mycket men började ju precis mina klasskompisar är söta lite för söta och lite för trevliga jag vill inte göra bort mig jag lovar mig själv och alla som läser jag lovar mamma också att inte bli kär. i någon på skolan inte alls kanske förresten jag vill verkligen inte vara fast i en ny destruktiv liten lek eller vänta det är jag redan fast det är väldigt okomplicerat. för mig. inte för den andra stackaren dock. att vara känslomässigt involverad för mig betyder det att befinna sig på en plats fysiskt men vara någon annanstans psykiskt det är ett jävla helvette men nu har jag fått en remiss till en psykolog som ska skriva ut mer medicin starkare medicin säger dom jag behöver medicin men egentligen bara väsktabletter mot mitt dunkande huvud och mina trasiga leder det är farligt med medicin som påverkar en psykiskt har alltid mama sagt när jag var liten och det var suttit kvar som att antidepressiva och sömntabletter är nåt slags knark ictäller har jag dränkt mig själv med värktabletter och astmainhaltorsinhalationer och allergitabletter när jag har fått attacker och det har hjälpt men det är nog bättre ganska mycket mer hälsosamt att ta tabletter som är menade mot ångest iställer för femton andra jag går ut från lägenheten och är en zombie det känns bra i några timmar jag känner mig morbid och lite död inombords men det har varit värt det varenda gång nästan varenda gång ångesten har släppt och jag har tagit mod till mig och ringt någon bett om hjälp vilket jag inte hade drömt om om jag inte var lugn jag vägrade prata med psykologer fram tills förra vintern i höstas hade jag telefonkontakt med en psykolog mamma ringde bup men blev rädd när dom började prata om antidepressiv medicin hon kanske tänkte att gud skulle rädda mig från ångesten som med henne om jag började kristen skola och började jobba mer på det efter min första panikångestattack när jag var fem den första svarta luckan med en början och ett slut när jag var sju läkaren skällde ut mamma och sa att hon hade brustit som förälder på ett sätt det var första gången jag gick till en läkare och pratade om mina psykiska problem kanske någon vecka sedan eller två. jag har tänkt mycket på det. mamma blev jätteledsen och berättade att min psykolog hade ringt henne och berättat att det var uppenbart vad som hade hänt när jag var liten. men det spelar ingen roll om jag har blivit utsatt för våld av nåt slag spelar det ingen roll det var då och det är förmodligen inte den fysiska misshandels som gjort mig till den jag är och skapat mina problem men definitivt något jag skulle kunna skylla ifrån mig på om jag skulle vilja men det vill jag inte. jag vill bara ha ett någorlunda jämnt och lugnt liv utan sjuka utfall av åmgest och mani utan att kollapsa när jag inte fått vara själv på några dagar jag orkar inte vara mer social även om det är roligt och jag slutar tänka lika lika mycket på allt annatoch pratar och skrattar mer så är det jävligt jobbigt att inte vara själv snart vill jag vara inomhus bara en hel vecka eller kanske två och det verkar som att det ska bli så också men jag är rädd för vad dom ska säga pappa kan köra mig jag kan jobba på en bra ursäkt om någon undrar var jag håller hus snart orkar jag inte mer och nästa gång jag tappar fotfästet så åker jag