det står en kille utanför mitt fönster och spelar varje dag han har vart där sen i somras och ibland tar han dit kompisar och spelar med dom så jävla fint att det är nån som spelar så här års han står där varje dag och kastar runt en fjäderboll och säljer handgjorda små armband. tror jag. har aldrig vågat kolla så nära men det är fint och man blir så glad av att se honom och höra den fina musiken

nu sitter jag i skolan igen utan att hålla koll på tiden eller äta kan inte göra något produktivt jag väntade hela dan med att komma hit för att s var här och jag visste inte riktigt om jag skulle fixa att se honom idag igen klarar inte av att det blir så spänt i såna här situationer det blir som att jag inte fungerar och kan inte tänka på nåt mer än hela den förjävliga situationen känner mig som en klämd liten korv som inte kan flytta på sig

jag vill vara i skolan och jag vill inte att det ska vara såhär samtidigt som jag inte förstår det sättet att leva jag tycker att allt är lite för sjukt och jag förstår inte han hade kanske kunnat förklara men nu har det gått för långt mina krafter tar slut och jag skiter i det samtidigt som jag är jävligt ledsen orkar inte alls vara förbannad på någon samtidigt ska jag inte gå med på att nån behandlar mig som en trasig vante fan fan fan jag vill så mycket och så blir det bara pannkaka av allt kanske m inte mår så bra av allt det här heller men det är inte riktigt mitt fel heller eller så är det visst det eller så ska jag sluta ta på mig allas skit på fredag är det slut på dom här två veckorna som vi hade på oss att bli klara med berlinprojektet men jag är inte på långa vägar färdig med det så det blir kväll och helgarbete lärarna får ju inte få reda på att jag är helt ute och cyklar och att jag inte kan nånting om grafik inte ens det som jag skulle ha lärt mig efter nästan en termin på den här skolan alla är så bra och motiverade och hängivna till konstens alla skitmoment jag sätter mig framför datorn och redigerar bilder och skriver varje tillfälle jag får jag skriver inte så mycket på datorn längre det känns mer spännande att skriva för hand särskilt när jag skriver om hallucinationer vad jag ser och hur det känns det är lite som att läsa sitt undermedvetna texten kan inte bli rak ibland det står som i vågor och nästan helt oläsbart men det som går att läsa är nästan lite för spännande ibland

det här hade jag skrivit i mitt ritblock: det här är bland det dummaste jag nånsinn har sett och så är det fem minuter här uppe nu försöker dom prata med mig. här ska jag kanske sova vill sova vill sova nu är det helt ömogligt att fortsätt. (nästa sida) lugna ner dig kan du inte (och en bild på en glödlampa) tända en tändsticka och det blir ljus det blir ljus från min lampapadi di di damdam jävlar vilket jävla rövhål varenda dag bara varannan dag bara bara bara bara beter sig som om han inte visste att bokstäverna faktiskt har rätt till sitt eget liv och så är dom våra grannar så då måste vi bjuda dom på middag jag tror inte att ddet här är läsbart imorgon eller i övermorgon men det låter som dragspelsmusik jag skriver om det här cirkulera inte omkring så mycket det gör så att världen snurrar och fågelskrik ifrån min grannfågel ja det känns jävligt tufft det är hejans kul för dom som inte vet vad den totala meningslösheten känns som jag kände mig kränkt av denna jävla ångest/sorg vet dom om varandra har du hittat ett eget liv?

när jag kom hem igår var en sån jävla konstig dag mådde pissigt jag ringde andrea och pratade ett tag såg erik utanför vagnen och det kändes som förra året igen han gick på jag försökte gömma mig la på luren och sa hej tillbaka jag orkade nog egentligen inte prata med honom jag kom hem och s och j hade fest jag grät i köket

det låg en stor fisk på spisen eller det som var kvar ett huvud och fena och ledsna ögon jag dog för eran jävla ostiga svettmiddag

jag gick hem till björn och karin och satt i deras soffapratade med karin om allt annat än vad jag tänkte på och om fisken som jag ville ta kort på men min kamera är ju åt fanders kvarglömd bland alla andras saker i bussen tills på måndag

jag var tillbaka hemma och jag satt där ett tag s var hetsig festen höll på att ta slut jag skulle nog sova men det blev så jävla konstigt kommer inte ens ihåg vad som hände efter jag tog av mig strumpbyxorna och min jacka den luktar gammal källare jag var för trött för att kolla efter alla papper började skriva helt hysteriskt jag skulle nog inte kunna läsa vad som står där nu jag kunde inte sluta gråta jag var ensam bland alla stora saker och ensam att hitta mina papper till försäkringskassan

vänta på idag

ringa busserik som ska hitta min kamera

lämna tillbaka boken som någon annan behövde för längesen men nu är det ett tag sen så jag skäms ännu mer

jag kunde inte sluta gråta skrika tyst ögonen stängdes jag grät för fisken och för barnet tvådagarslyckan är över spring ut på gatan och skrika på alla som inte känt ångest

jag kunde inte se vad det stod längre när jag skrev bokstäverna ville bara förstöra dom sprang runt och la sig på varandra jag fick panik och försökre skriva snabbare men det gick åt helvette för då började fler saker röra på sig i rummet kapporna började ropa på mig och sjunga ärmarna försökte få mig att krypa in i jackfickorna hundtandsklänningen dansade mot väggen den svävade upp och ner och blev ett rosablått saltvatten på väggen jag skre s kom in och satte sig på sängen jag försökte visa bokstäverna på mobilen men den dog precis när hon skulle kolla jag blev yr och sprang runt jag slet i jackärmarna tryckte sig mot väggen frågade s om jag drömde en mardröm jag sover väl nu fast det gjorde jag tydligen inte

jag skulle inte brytt mig lagt ner mobilen och slutat skriva då hade inte kläningen dansat

idag ringde martin vi hade ölkväll i skolan och jag skulle gå hem men hittade några klasskompisar som stod och gjorde linoleumtryck så jag stannade kvar ett tag sen städade jag försökte ta bort färgen från helvetet på glasskivor och händer men det försvinner aldrig jag tog upp telefonen och såg att martin hade ringt jag blev så fruktansvärt jävla glad och lite förvånad och lite för glad nästan som hundvalpen och jag får verkligen inte hamna i det underläget igen det har jag lovat mig själv jag trodde faktiskt inte att han skulle höra av sig mer eftersom vi sa att han inte skulle det vi bestämde att det inte var en bra ide sen kunde jag inte låta bli att gå på räfvarnas afton ändå eftersom jag är ett får och jag kände att jag antagligen skulle få mer ångest av att inte gå dit och veta att han har varit i närheten av mig och göteborg och måndagen efter ringde han för att säga att han blev glad att se mig sen la vi på efter några minuter och så ringer han idag jag hörde inte att det ringde eftersom nån hade på en maskin som lät högt i skolan. nu kan jag bara tänka på att jag inte gick hem när jag skulle gå hem och hörde telefonen ringa jag ältar

imorn ska jag vakna och bada försöka äta frukost kroki klockan nio jobba på teatern klockan ett sen simma i valhalla kanske klockan fyra